Att bli skinnad

Lars: Hej, vi skulle hämta vår bil som lämnades för service igår.
Servicegubben: Jaha, då ska vi se här. Service, byte av kamrem och så reservdel till radion. Det blir åttatusenniohundraåttiotvå kronor.
(Lars stirrar med stora ögon på gubben som maler vidare).
Sen hittade vi några saker som vi tycker borde åtgärdas. En fjäder i handbromsen bör bytas, legeringen i ljuddämparen går på sista varvet och så är bussningarna i bakvagnen slitna. Vi lämnar med ett kostnadsförslag på det här också.
Lars: (läser kostnadsförslaget) Eh...okej. Så det skulle kosta ytterligare sjutusen kronor?
Servicegubben: (Något förvånad över frågan) Ja? Ja, just det.
Lars: (Funderar några sekunder) Är det här något dom kommer att kolla på besiktningen?
Servicegubben: (Förstår åt vilket håll det barkar) Njaa, det är ju svårt att veta. Handbromsen lär dom kolla iallafall.
Lars: Men inte det andra?
Servicegubben: Nej. Antagligen inte.
Lars: Tack. Då återkommer vi.

Inte nog med att man knappt fattar vad dom snackar om, när vi kollade på specen hade dom lagt på fem spänn för två skruvar och 5 spänn för någon typ av massa. Ärligt talat. Skulle inte sånt jox kunna ingå i servicen? Jag skiter fullständigt i de där 10 kronorna, men vafan betalade vi för egentligen? Jag hatar att inte kunna någonting. Det känns inte bra att vara helt i händerna på en gubbe med blåställ som ler hela tiden och försöker låta som om han vill dig väl när han tömmer ditt Visakort. Bra bilmeckarkontakter mottages med kärlek.