När katten är borta...

Medans jag har möhippat i London har något stort hänt här hemma.
Frank har de senaste dagarna varit så sugen. Gungat, gungat. Fram och tillbaka. Lyft en hand där, ett knä där, men inte riktigt fått till det. Men så igår hände det.
Han började krypa! Med ett koncentrerat och förundrat ansiktsutryck utforskar han nu lägenheten helt på egen hand. Och jag står bara och tittar och kan inte fatta hur fort det går.