10 maj 2007

Nostalgi

Den 10 maj 2006 var som en riktig sommardag. Jag, Henke och Wågen lunchade länge på Pampas Marinas brygga och mina fötter var tjocka som falukorvar i värmen. Någon gång där, när vi satt och klagade på de små portionerna, började jag känna något annorlunda i ljumsktrakten. Men eftersom det inte gjorde ont så ignorerade jag det till en början.

Henke och jag avslutade lunchen med en snabb shoppingrunda i Solna Centrum. Jag pratade med en av tjejerna i MQ-butiken som också var gravid. Hon tyckte jag var modig som var ute och spatserade 3 dagar efter beräknad BF. Vet att jag tänkte att hon skulle förstå när hon närmade sig sin förlossning.
En stund senare skjutsade jag Henke till jobbet och åkte hem mot Kungsholmen. Kände att något höll på att hända, molningarna kom oftare och var lite starkare. Ringde Lars som blev lite nervös, men jag var lugn och kände mig så sjukt glad! Det var en kanondag och det kändes cool och gjorde inte ont. Var liksom inte ens säker på att det var värkar, men något var i görningen. Äntligen!

Eftersom badrumsrenoveringen var i full gång i vår lya och jag inte kände för att trängas med hantverkare hela eftermiddagen så satte jag mig med ett gäng tidningar och en kall cola på Cafe Negros uteservering. Satt länge och gottade mig i solen och insåg så småningom att det nog faktiskt var värkar jag hade. Mesiga, men ändå värkar. Gick på Negros toa och konstaterade snabbt att slemproppen hade gått. Smsade Lars och skrattade för mig själv åt formuleringen. Att man kan bli så jävla lycklig för att få trosorna fulla med slem!

Ja, resten av storyn har trogna läsare koll på. Idag är det svårt att inte tänka på allt det som hände. Jag blir stolt, glad, varm i magen och lite blankögd. Sista dagen av mitt gamla liv. Början på något som jag inte hade en jävla aning om. Stort på många sätt och vis.
Det är svårt att greppa att det faktiskt har gått ett helt år. I morgon firar vi hans första födelsedag. Och det är faktiskt helt sjukt att man kan bli så här gråtmild och nostalgisk redan. Hur ska det bli när det är dags för första skoldagen, studenten och när han ska flytta hemifrån?

13 Comments:

Blogger Skolfröken said...

ÅÅÅ, gulligt! För övrigt var det den dagen jag hittade din blogg!

15:38  
Anonymous Anonym said...

Åh vad vackert skrivet!! Till och med jag får tårar i ögonen!

Jag kommer ihåg att jag surfade in på din blogg typ 5 gånger/timmen efter det där första "nu-är-det-på-gång-inlägget" och hoppades att du eller någon annan skulle ha uppdaterat det senaste. Tyckte du var cool som bloggade mitt i alltihopa och tänkte att det skulle minsann jag också göra!

Att det har gårr ett helt år är snudd på ofattbart. Det går så fort så man blir fartblind!

Tack för att vi har fått följa er det här första året och Stort GRATTIS på ettårsdagen (din sedan värkarna började alltså - Franks tar vi i morgon!)!!

Kram!

15:43  
Anonymous Anonym said...

Gått - inte gårr.. :)

15:43  
Blogger hanna said...

Skolfröken - Coolt! Ännu en bra sak med den här dagen! :)

Lisa - Haha, tack själv. Det är faktiskt härligt att få följa andra i samma sits. Man blir så mycket klokare!

15:45  
Anonymous Anonym said...

Jag vet precis hur det känns! Likadant som det du beskriver - Puff fyller ju, som du vet, 20 imorgon och varje tid och ålder har varit underbar på sitt sätt.

21:50  
Blogger Brian said...

Grattis Frank på födelsedagen! Kalenderremindern blängde 1 år i datafönstret när jag kom hem så jag slängde mig genast in för att slänga iväg ett grattis till ett härligt vackert inlägg. Jag längtar, LÄNGTAR, efter att få uppleva den där första dagen själv om ca 3 månader. Om än utan slempropp i kalsongen.

00:58  
Blogger Frida said...

Åh, så härligt och underbart. Själv går jag och väntar på den där dan när våra twins ska säga till att de vill titta ut i världen!

08:19  
Blogger linda m said...

Grattis på 1 födelsedagen Frank!! Fira med måte ha-ha

10:09  
Blogger Henke B said...

Fan Hanna, du skriver ju så att man grinar framför skärmen!

Jag minns att jag & Jo var i Buenos Aires och fick SMS av Henke om att det var på gång och att vi sprang till närmsta internethak för att följa Franks ankomst.

Nostalgi är underbart ...

10:23  
Blogger Tove Kungsholmen said...

Yes, nostalgi är underbart! Ett av mina favvoämnen faktiskt, nästan oavsett vem det är som nostalgar. Nästan...

Grattis Frank!

18:02  
Anonymous Anonym said...

Åh vad fint skrivet, jag blir också helt blankögd! Vilken tur att vi alla fick en liten Frank till umgängeskretsen.. och att det blev just Han.

12:09  
Blogger Malin said...

Vad härligt det låter...börjar själv närma mig upploppssträckan och funderar mycket kring hur det kommer att bli. Precis som du skriver, lämna det gamla för att börja något nytt. Läskigt men spännande.

(för övrigt står det en brun Kronan i hallen nu, vi kommer glänsa här på stan! Tack igen för mailhjälp!)

19:01  
Blogger hanna said...

Tack alla, ni är så fina!

Brian - Hahaha, jag hoppas att du slipper slemproppen! :D Tänk att det är så kooort tid kvar nu! Jag tror det blir en Lydia ;)

Frida - Lycka till :)

Malin - Åhhh, är det snart dags nu? Coolt att det blev en Kronan till slut! Och brun - snyggaste färgen! ;)

20:42  

Skicka en kommentar

<< Home