Lejonmorsan vaknar
Vi har haft lite krångel på dagis ett par veckor. Det är ett annat barn som utsett Frank till sitt private target och har bitit honom två gånger. Fröknarna har också berättat att barnet tydligt ger sig på enbart Frank. Men de försöker hålla uppsikt, håller isär och lämnar dom inte ensamma. Tråkigt förstås. Och jobbigt. Men ändå så förstår man ju att det inte är så lätt att hålla koll varje sekund. Plus att det är sånt som händer och säkerligen är jobbigare för det andra barnets föräldrar. Svårt att snacka med en tvååring om sånt här på kvällen flera timmar efter att det hänt. Även för oss. Frank pekar på blåmärket på armen och säger "XXXXX bita" och ser sjukt ledsen ut. Jag kramar honom och säger att man inte får bitas och avslutar. Vill inte göra någon stor grej av det liksom.
Men nyss ringde de från dagis och berättade att samma barn gjort det igen, men ganska illa. Det har gått hål, blödit och blivit ett rejält märke och Frank var väldigt ledsen. Fick ont i magen och min första instikt var att dra till dagis och hämta mitt lilla fino, krama honom och aldrig lämna honom där igen. Men det är ju inte så det funkar. Man jobbar, dagis tar hand om barnet och en timme senare sitter jag ändå här lite splittrad och skriver på en brief. Känns inget bra.
Men nyss ringde de från dagis och berättade att samma barn gjort det igen, men ganska illa. Det har gått hål, blödit och blivit ett rejält märke och Frank var väldigt ledsen. Fick ont i magen och min första instikt var att dra till dagis och hämta mitt lilla fino, krama honom och aldrig lämna honom där igen. Men det är ju inte så det funkar. Man jobbar, dagis tar hand om barnet och en timme senare sitter jag ändå här lite splittrad och skriver på en brief. Känns inget bra.
Av hanna kl 13:22 Permalänk
Prenumerera på min RSS-feed
15 Comments:
Hej
4-barns morsan här!
Gå in på dagis och var lejonmorsan om du vill få någon ändring! Tala om att INTE EN GÅNG TILL att det här ska hända igen (värre än mobbing!) Något som de måste göra när något händer är att skriva en "åtgärdsplan" så fråga efter en sådan och förstora hela grejen till max. Inom en vecka ska det inte komma mer märken och om det gör det så lyfter du ärendet en nivå till verksamhetschef och ifrågasätter säkerheten på dagis. Visst det är synd om de andra föräldrarna men inte så mycket som ditt barn, eller hur?!
Var bara tvungen att svara...
kram Sus
Vad jobbigt! Man vill ju inte att sånt ska behöva hända. Hoppas att personalen förstår att ta tag i detta med hårdhanskarna nu!
Det är väldigt vanligt att barn bits, men det gör inte det hela bättre för Frank som så klart blir ledsen. Ansvaret för detta vilar naturligtvis på förskolan, eftersom det inte hjälper för föräldrarna att förmana i efterhand. Han behöver få starka förmaningar i samband med att det sker. Det har personalen säkerligen gjort, men nu är det viktigt att det inte sker ytterligare en gång. Fokus måste ligga på att punktmarkera pojken. För allas bästa.
Det gör ont i mitt pojkmorsa hjärta när jag läser det här . Jag har själv varit i den situatonen med min yngse ( student i vår ) och jag förde ett djävla liv. Sus skriver mycket bättre än vad jag gör . Det här ska ni aldrig acceptera !!
*Styrkekram*
Åh det gör ont i ett mammahjärta men tyvärr är det ganska vanligt på förskolor. Konstigt att han "valt" ut Frank för oftast brukar det vara barn som är sena i talet som biter och då är ingen förskonad. Men därmed inte sagt att det är något som du/ni ska tolerera. *kramas*
Låter inte kul det där med dagis och bitande...förstår hur du känner! Tur att min prinessa har ett tag kvar till dagis hårda värld! Men det kanske är där de lär sej en del om livet å andra sidan...men det ska ju inte innebära att lära sig hålla sig undan för någon som bits! Hoppas det ordnar sej! Ramlade på din blogg och ville kommentera bara : )
Tack snälla ni för alla fina kommentarer! Samtal om hela grejen på måndag morgon och då ska lejonmorsan visa sig från sin mest bestämda sida!
Heja dig Hanna!! Ryt ifrån på måndag.
Stackars Frank! Jag tycker nog att Sus har en bra åsikt. Hmmm hur skulle man själv vara? Skulle nog känna samma som du! Jag blev oxå biten på dagis och det minnet sitter starkt än!
kram!
Näe, stackars Franken!
Förstår att du ville hämta honom på en gång.
Du kanske kan be om att de alltid är i olika grupper, när de delar upp avdelningen, för att minska antalet tillfällen till bett. Och att de aldrig får lämnas ensamma ifall de är i samma rum.
Krama sötnosen från oss.
Jag tror ärligt inte att lejonmorsa-ryt hjälper. Personalen tycker säkert att det är skitjobbigt att det där händer. De förstår ju hur hemskt det är och gissa hur bitarens föräldrar känner. Det är IINTE roligt att ha ett barn som biter.
Sen beror sådant där på så många olika saker. Rester av orala fasen kanske, eller "kärleksbett" hur som haver, en anonym här skrev att punktmarkering krävs. Ja det gör det. För att barnet som biter ska slippa misslyckas. Det gör "det" ju varje gång det biter ett annat barn.
jag hoppas verkligen att Frank är okej. Jag kan tänka mig att oron finns där hos er föräldrar, och jag hoppas det blir ett bra möte.
"Personalen tycker säkert att det är skitjobbigt " ...... stackars personal.... !!!
Hej,
Är pappa till ett barn som just bitit ett annat på dagis, och har också en äldre dotter som blev bitet på dagis. Jag har egentligen bara två viktiga kommentarer;
- barn i tidig ålder biter inte för att de är elaka. Det är deras sätt att reagera (tyvärr felaktigt)
- Jag tycker också att förskolan måste agera. Extra resurs är ett bra sätt så att man kan förhindra att barn bits.
Stå på dig och värna om ditt barn, men kom också ihåg att det är barn vi pratar om!
Hej hej anonyma pappan - Jag håller med och förstår. Men i det här fallet visade det sig att barnet bitit under en mycket längre period än vad som anses som "normalt" och i och med att flera barn blivit bitna så har man valt att punktmarkera barnet i fråga (självklart utan att peka ut det). Så att man kan se i vilka situationer problem uppstår och för att kunna hindra. Dialogen med barnets föräldrar är nu tät och man har en gemensam strategi för att säga till när det händer så att barnet ska förstå och se att föräldrar och pedagoger reagerar lika och att det är fel. Hoppas det hjälper, för jag tycker nästan mer synd om bitarens föräldrar. Det är svårt att få en 2-åring att sluta med något...
Hej igen, Glad att ni fått igång en dialog. Tycker det är bra att ALLA inblandade fått hjälp (även personalen) så att man vet hur man ska hantera situationen. Jag tror fortfarande att punktmarkeringen är det viktigaste så att barnet förhindras att göra andra barn illa. Tror tyvärr inte att detta med att säga till barnen är mycket hjälp, men anser ändå att det är en självklarhet (man kan ju inte ignorera ett felaktigt beteende). Jag hoppas verkligen att allt löser sig för er. Om inte...byt avdelning/barnstuga. Vi kan ju bara ta ansvar för våra egna barn, även om det känns "orättvist".
Skicka en kommentar
<< Home