27 juni 2008

Saker man upptäcker som känns sådär

Igår innan matchen så visades som vanligt huvudsponsorernas reklamfilmer. Däribland den från Mc Donalds där man ser en fotbollsspelare som håller ett barn i handen och sen dyker deras logga upp. Frank höll på med annat, men kollade plötsligt upp på tvn, pekade, såg skitglad ut och sa klart och tydligt "habujare".

Jag tappade hakan och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Men det känns rätt sjukt att vår lilla tvååring redan känner igen deras logga trots att vi är på Mc Donalds typ en gång varannan månad.

Har klurat lite på det sen igår och kanske beror det på att man ser det som en riktig treat när man går dit och säger glatt "nu ska vi äta på Mcdonalds". Gör en grej av det liksom. Det gör man ju inte när man ska käka korv, spagetti eller något annat direkt...

2 Comments:

Blogger Rebecca said...

Creepy! Bobo gör för övrigt likadant. Ser skylten på gatan och bara "Dånalds. Äta Dånalds"

13:32  
Blogger Kajsa said...

Det där tror jag är en viktig insikt. Varför säger man "Ska vi äta på McD?" och inte "Ska vi ta en hamburgare?" ungefär som "Ska vi äta Sushi?" Tillsammans inpräntar vi McD som ett koncept i ungarna innan vi fattar det själv. Och gärna dessutom med lite emfas bakom orden; "NU ska vi äta på McD!" Hur man säger saker är så j-vla viktigt. Som Lydia tyckte länge att glass var alldeles för kallt och inte alls så himla gott. Men Jonas säger alltid "Nu ska vi äta GLASS!" som om det var det häftigaste i världen. Så det gjorde hon också - glass var ett nästan magiskt ord, fast att hon inte ens gillade det när hon fick det. Det fick i alla fall mig att tänka till (och säga till.. ).

Obehagligt värre, tycker jag och definitivt något att tänka på.

16:44  

Skicka en kommentar

<< Home