Hjälp, vi behöver er!
Alltså. Han är världens finaste och jag älskar honom mer än allt annat på hela jorden. Men det finns tillfällen då jag vill vrålskrika, slå honom, kasta ut honom genom fönstret eller låsa in honom i en garderob. Och så får man kanske känna ibland. Men jag behöver tips. Hur hanterar man någon som gör tvärtemot hela tiden? Någon som säger bajskorv eller hallon två miljoner gånger om dagen? Och som svar på allt? Någon som häller ut mjölk på golvet och fortsätter skrattandes att göra det igen precis när man torkat upp? Någon som kissar på golvet varje gång man försöker med att straffa med att sitta tyst i ett hörn? Någon som fullständigt skiter i vad man säger eller gör?
Jag förstår att tålamod är grejen. Men hur ska man bete sig? Ska man alltid säga ifrån och säga att man inte får göra så/ska göra så/måste göra så/sluta göra så. Jag orkar inte höra min arga och sura röst hela dagarna.
Jag förstår att tålamod är grejen. Men hur ska man bete sig? Ska man alltid säga ifrån och säga att man inte får göra så/ska göra så/måste göra så/sluta göra så. Jag orkar inte höra min arga och sura röst hela dagarna.
Av hanna kl 09:45 Permalänk
Prenumerera på min RSS-feed
11 Comments:
Been there! När Sockertoppen är sådan försöker jag tänkta efter varför. Är han hungrig? Trött? Har något hänt? Är det ännu en "shit, den där bebisen SKA stanna här. Vi ska inte lämna tillbaka honom." Då hinner jag dessutom lugna ner mig lite och kan säga till i stället för att skälla och reda ut situationen på bäst sätt. Sedan försöker vi avleda, bryta och fokusera på något annat för man orkar faktiskt inte ta alla konflikter.
Shit... Har tyvärr inga tips utan kan bara skicka en cyberkram och hoppas att trotsen snart går över.
Nej man behöver inte ta alla konflkter, avleda och ibland bara inte "bry sig" kan vara bra knep. Ibland är det ju själva reaktionen de är ute efter, så vissa saker självdör om det inte händer nåt. Men det är påfrestande för föräldranerver med trotsbarn och det är väl en klen tröst att det går över!
min senaste grej är: hur skulle jag gilla om jag blev pratad till som jag pratar till honom... för det mesta inte. Så nu försöker jag vara pedagogisk, sitta ner och prata med honom lite om vad det VERKLIGEN handlar om. Eller ibland vänder jag bara ryggen till och går iväg - det är förvånansvärt hur fort han kommer efter. Häromdagen satte jag till och med mig i hörnan för att få tänka till lite. Då kom Pelle fram till mig och sa helt desperat - kom uuuut! kom nuuu mamma. Överraska är bästa attack. Och inse att ibland då är det väl bara på tvären och då kanske en dans över den spillda mjölken kan pigga upp. eller nåt, vad vet jag.... man får ha nya strategier för alla dagar på året med småfolk.
Vilka bra tips ni lämnar, allihop! Gud, så bra att det finns bloggar, Internet och folk som vill dela med sig. Vad gjorde våra föräldrar, undrar jag, när de behövde stöd och råd??
Många bra tips. Jag kör mest på ignoreravarianten eller totaltbytaämnevarianten när Lovisa knasar. Inser dock att hon nog inte haft nån riktigt hemsk trotsperiod. Än...
Ja du Rotan det var enklare då..Då var våra barn ute lekte och blev trötta och nöjda..Tack och lov det fanns inte internet och tv. spel mm.På den tiden.Menar inte att det är fel på internet mm..
Straffa i hörn tror jag absolut inte på. Mitt tips är att vara tålmodig och visa hur man ska göra/kan göra istället.
Och gör ingen stor affär av att han häller mjölk på golvet, säg bara att så gör man inte och nu får du hjälpa mamma att torka upp. Då blir det inte lika kul för honom längre. Det är ju reaktionen han är ute efter.
Kram!
Mitt tips är att använda kroppsspråk. ställ dig med armarna i kors med ryggen vänd mot honom så förstår han att du inte tycker om det han gör.
Åh det är som att läsa om min 3-åriga tjej... Denna trotsperiod går en verkligen på nerverna och man vet inte vad man ska ta sig till. Har testat att ignorera, skälla, muta, hota, byta ämne, locka med annat etc... Men jag tycker inte att något av det hjälper tyvärr. En annan jobbigt grej med allt detta är ju det dåliga samvetet man får efter att ha tappat tålamodet och själv beter sig som en 3-åring. Mitt hopp är just nu att det ska gå över fort, helst igår ;) Nej fy för trotsperioder!!! Bit ihop och håll tummarna för att det är en kort trotsperiod, är mitt bästa tips!
Alla tips ovan är helt fantastiska men det finns en liten grej som jag vill understryka som är tillåtet och det är att du får bli arg, förbannad, ledsen och less. Och visa honom det. Det finns en gräns för oss alla, de mest fenomenala på att testa dessa gränser är förstås våra ungar. Kram ;)
Skicka en kommentar
<< Home