Slutet på en era
Idag har vi varit på Skansen och lämnat alla Franks nappar till bebiskaninerna och bebiskatterna. Världens stoltaste och gladaste kille spatserade därifrån utan att bry sig det minsta och jag var tvungen krama honom länge länge. Blödiga morsan. Det är svårt att förstå att en treåring kan vara så stor.
Av hanna kl 19:03 Permalänk
Prenumerera på min RSS-feed
4 Comments:
Och innan du vet ordet av så tar han studenten och du fattar inte vart tiden tog vägen. Min yngste tog studenten förra året och jag bölade som en fontän En stolt fontän visserligen :)
Härligt! Vi bestämde oss efter moget övervägande och konsultation av tre (!) tandläkare för att vänta till nästa vår.
Åh, jag önskar vi hann göra det där. Men båda barnen har slutat med nappen genom att trycka ner den bakom madrassen. Båda två när de var två år.
Nu försöker jag truga med napp ibland men lilleman vänder bara bort huvudet.
Fan. Jag gillar verkligen detta med bebiskaninerna och katterna. Det funkade perfekt med båda mina syskonbarn. Svensk pedagogik när den är som bäst :-)
Skicka en kommentar
<< Home