Jag - en korrekt svenne
Drog en vurpa på väg till jobbet idag. Halkade, snubblade på mig själv och sprang några snabba steg i luften i bästa Snurre Sprätt-anda innan jag rasade ihop i en liten hög. Men som den svenne jag är så var jag på fötter 1,5 sekund senare. Log och försäkrade alla runtomkring att det gick finfint och att det inte var nååån fara alls. Borstade av mig snabbt samtidigt som jag halvsprang vidare.
Nu sitter jag här med ett ömmande knä och sårig handflata och känner mig töntig.
Nu sitter jag här med ett ömmande knä och sårig handflata och känner mig töntig.
Av hanna kl 09:01 Permalänk
Prenumerera på min RSS-feed
14 Comments:
Haha åhh ja sånt är jobbigt. Händer även den bästa.
Jag har dragit en sån vid Slussen inför miljarders människor innan jag skulle på middag... smutsigt och skrapigt resultat.
En annan gång vid Vällingby t-bana då jag pajade fotleden och fick hämtas av ambulans (pinsamt då taxi hade räckt, fick ursäkta mig).
En tredje gång inför tre snygga tjejer i gymnasiet vid Åkeshovs t-bana. De satt i vänthallen längst upp för en trapp. Jag kom trippandes och snubblade på sista trappsteget och körde ett gliddyk framför fötterna på dem. Slasktider så jag blev grusig, snöig och skitig. Och röd i plytet.
Hahaha, Mycket rolig beskrivning av fenomenet! Hoppas det känns bättre nu!
Hahaha! Skönt att höra att fler drar pinsamma vurpor. Själv brölade jag med djup hög mansröst sist jag ramlade och det tog säkert minst en kvart innan jag hade rest mig upp.
En annan gång var på besök i huvudstaden, i backen utanför t-centralen med en tung ryggsäck på ryggen och grymma klackar. Det gick fortare och fortare och till slut kunde jag inte hejda farten utan ramlade huvudstupa rakt i en bajshög. Har inte sett många bajshögar i storstaden, så det var verkligen typiskt min otur.
En vän till mig bevittnade en kille som drog världens vurpa och löste det hela med att göra armhävningar...
Plötsligt känner jag mig lycklig över att jag lyckades undvika hundskit, snygga åskådare och skitiga trasiga kläder :D Tack!
Du slog inte magen och frallan hoppas jag! Kram
Du kan aldrig bli töntig. Jag gillar dig, du är bra!
Nyfiken:) Jag följer din blogg sen någon vecka tillbaka. Plötsligt hade jag glömt din enkla adress hit så jag sökte på Hanna Kastås. Nu kommer jag till frågan. Är det du själv som har lagt in dig på susning.nu?
Emelie - Frallan klarade sig fint! :D
Björne - Söto. Men det hade liksom varit tuffare om man var lite sydländsk i temperamentet och svor och sa fula ord och lät sig bli lite omhändertagen :)
Anna - Kul att du läser! :D Och om susning - Japp! För hundra år sen eftersom det är bekanta som har tjänsten. Men numera kan man inte ändra sina uppgifter, så ja...allt är ju inte helt aktuellt längre.
bra! Nu kan jag skratta! Haha!
Det är tufft att vara töntig. Ramla på! Passa så att du inte gör dig riktigt illa bara. Kram pluss lite blås på det onda!
Tack Fisso :D
Haha. Jösses, tur att du och frallan inte skadade er. Själv har jag lyckats att inte trilla bland folksamlingar men en gång ramlade min mor utanför jobbet (stans sjukhus som tur var) på en isfläck. "Ojdå, så pinsamt, här gäller det att resa sig upp snabbt", tänkte hon. Men det gick inte. Istället resulterade det i tre skruvar och två ståltrådsbitar i knät. Ajaj.
f-n Hanna, grymt kul! Det du beskriver är dessutom ett problem i dubbel bemärkelse.
- Gå normalt och se cool ut, väl medveten om halkrisken
eller
- Gå "jag har bajsat på mig" på ett ocoolt sätt, dock med minimal halkrisk:)
Själv kombinerar jag ovanstående..
Aaaj Ida! Nu får jag nog köra några av Habris trick framöver. Funderar på att gå som om jag har bajsat på mig och se cool ut :D
Skicka en kommentar
<< Home