Kärlek
I dag log han för första gången. Stora glada ögon och ett busigt leende dök plötsligt upp när jag som vanligt gick omkring i sovrummet och babblade med honom. Vilken grej! Jag stelnade till, blev knäsvag, tårögd och såå otroligt stolt. Sen garvade vi tillsammans en stund. Fatta, vi har gjort världens vackraste lilla kille.
Av hanna kl 16:20 Permalänk
Prenumerera på min RSS-feed
11 Comments:
Jag älskar Er.
Puss/Mams
Tidigt utvecklad, lilla Frank. :-)
Vi fick vänta till 1,5 månader innan aktiva leenden dök upp.
Coolt!
Det där är stort. Galet stort. Och hjärtat brister och man bara dör :)
Jag vill också vara där och se allt!
Puss
Jag minns precis hur det var, när hela ansiktet sprack upp i ett stort leende. Sådant glömmer man aldrig!
Wow!! Lyllos, måste vara hur häftigt som helst. Vi väntar fortfarande på något mer än hennes mjölkkomaflin :-)
Ja, det är sjukt stort. Fast man är bra konstig. Först blev jag toklycklig, sen blev jag råstressad och tänkte springa och hämta kameran :)
Antar att vi får ett smajl på kort så småningom!
Tårar, blir rörd, minns... Men du, vilken tur att de ler - de kan ju gapa ganska bra också. Det tär i ärlighetens namn. Leendet bidrar helt klart till deras överlevnad. *Ler*
Fatta att vi glömde ha födelsedagskalas för honom igår? Vi hade ju både korvgrillning och glass men glömde sjunga för Frank som blev en månad!
underbart!! jag vet :-)
Skicka en kommentar
<< Home