Sakta men säkert
Familjen börjar nästan bli sig själv igen. Frisk son, frisk man. Å, Ä och Ö är tillbaka och jag kan läsa mina mail igen. Däremot är min kära burk fortfarande död. Plus att sonen kommit in i någon 10-månadersfas där sova är ett big nono. Han är dödstrött och orkar knappt sitta upp, men så fort man lägger honom i sängen börjar han gallskrika och ställer sig upp. Oavsett tid på dygnet. Inatt var jag uppe i två timmar med honom. Tillslut somnade han på mig när vi satt i soffan.
Nån som gått igenom den här fasen och vet hur lång den brukar vara?
Nån som gått igenom den här fasen och vet hur lång den brukar vara?
Av hanna kl 10:27 Permalänk
Prenumerera på min RSS-feed
5 Comments:
Vid cirka 10-månaders ålder påbörjas den första (av många!!!) trotsåldern. Detta yttrar sig kort sagt i att man inte känner igen sitt barn. Den förrut så lugna, charmiga, trygga bebisen kan bli precis tvärtom. Den här fasen brukar dock bara hålla i sig i nån månad. Runt året brukar de vara härliga att ha att göra med igen.
Ps. Under ovan tid är det extra viktigt med TYDLIGA rutiner varje dag. Ds.
Vi har gått igenom den sen Peo var åtta-månader. Eller egentligen sen han föddes :-) Eftersom han alltid vaknat varje timme. Men sen åtta månader så trulade han till det extra. Det håller fooortfarande i sig. Vi håller på att ta i med hårdhandskarna nu :-)
Jag citerar en känd barnexpert: "Barnets 35 första år är de värsta. Sedan blir det bättre."
/Karin (snart 3-barnsmamma)
Ja, fyra gånger (fast med olika styrka). I tre av fallen gick det över hyfsat snabbt när vi la ner dagsovandet och hade ungen i samma säng som oss på natten. I det fjärde fallet fick vi till slut köra AW-varianten av fem-minuters-metoden, för att inte bli galna.
Tack, skönt att höra att det handlar om någon sorts kris. Håll tummarna för att den går över snabbt nu! Och Karin...dig väljer jag att inte lyssna på ;)
Skicka en kommentar
<< Home