26 maj 2008

Trots, vik hädan!

Vi har sett glimtar av det några gånger tidigare i korta perioder. Men nu är det kört. Trotsen är över oss och äter oss med hull och hår. Om unge herr Kastås inte får som han vill hamnar nävar med mat på golvet, vi får en snyting, legot far all världens väg eller så river han sönder favoritboken hysteriskt argt.

Vi har bestämt oss för att vara konsekventa. Vi säger ifrån och fortsätter han så tar vi ifrån honom prylarna och tar honom åt sidan. Sitter på hans nivå och förklarar att det inte är okej att bli så arg. Säger att han inte får rita med kritorna/äta mer mat/läsa boken om han inte slutar bråka. Funkar inte över huvudtaget just nu. Och det är inte alltid lätt att säga ifrån på ett bra sätt, jag blir så himla arg ibland. Men vi kämpar och jag hoppas att trägen vinner. Hur gör ni andra? För det måste finnas fler trotskids därute?

9 Comments:

Blogger Grabbarna bus är: said...

Hemma hos oss finns en till.. Han fyller 2 i Juni o jag tror (vet) att det här är, tyvärr bara början.. *suckar* Å vi gör som ni samt en skopa tålamod och "vitaminiserar" oss när den glada, roliga, charmiga sidan kommer fram så man står ut vid nästa "trots" :D
-En underbar OCH otroligt jobbig tid.. När han äntligen sover så längtar jag efter min envisa krabat o vill nästan väcka honom.. Å ändå så längtade jag efter "lugn o ro" för ett par timmar sen *ler*

Fast nu e han krasslig så han e liiiiite lugnare o mest kramig :)

21:59  
Blogger sugplopp said...

Malte har sina dagar. Idag har han varit bra. När blä-beteende tar över är det varningar som gäller, om inte det tar får han sitta på en speciell plats ett tag för att känna ånger. Det har funkat hittills, men nästa konflikt är aldrig långt borta.

22:02  
Anonymous Anonym said...

mmm tycker symtomen verkar lite bekant/ Pappa

11:13  
Blogger KnåpModern said...

Det är ju jättejobbigt. Jag är dessutom höggravid nu så jag har lägre tolerans än vanligt för tjafs och trams. Men jag tycker att de gånger jag fixar att behålla mitt lugn och inte gå med på det dramatiska så blir det bättre. Ibland hjälper det att bara vara jättestabil, nu har du ätit färdigt, nu ska vi tvätta händerna, etc. Att försöka straffa bort den här perioden , tror jag är helt fel för det är ju en naturlig del av utvecklingen som de måste igenom. Men hjälpa till och plocka upp det man har kastat och laga böcker man har rivit sönder är bra när det har lugnat ner sig. Men nästan en gång om dagen står jag och skriker JAG BLIR GAAAALEN på dig, som en annan tvååring. Lika bra att börja spara till hennes terapisessioner redan nu...

13:16  
Blogger hanna said...

Skönt att höra att vi inte är ensamma. Och skönt att det finns fler som flippar ur då och då. Det har hänt att jag skriker tillbaka precis likadant som han gör för att jag blir helt tokig. Då känner man sig inte som en speciellt bra morsa efteråt. Men jag är kanske mänsklig då... :)

13:32  
Blogger hanna said...

Och just ja - KnåpModern, grattis! Visste inte att det är en kotte till på gång! :D

13:33  
Blogger sugplopp said...

Äsch, bestraffning och bestraffning. De handlingar man gör får konsekvenser, gör ungen dumheter kan man ju inte ignorera det, i synnerhet när hornen står rakt ut från pannan på honom. Ibland räcker det med att vi tittar på honom så springer han till dörrmattan och säger föllåt.

Vi försöker vara rättvisa, uppmuntrar och berömmer när han sköter sig, så det blir lite balans.

Gränstestande bemöter vi med gränssättande.

Fast det är väl skillnad på rent djävelskap och trots - och vem har sagt att det ska vara lätt?

13:45  
Anonymous Anonym said...

Isak är helt galen. det är minst 4 gallskriksanfall om dagen och de flesta helt utan (förståelig) orsak. Vi försöker samma taktik som er, men jag har inte alls mycket tålamod. Supersvårt, verkligen!!!

14:20  
Anonymous Anonym said...

Se trotsåldern som en frigörselseprocess. Han vill själv, börjar kunna själv. Minmera era nej men mena nej när ni väl säger det. Typ vid matbordet - där äter man - den som kastar mat får komma tillbaka senare när han/hon inte lägre kastar mat utan äter. INga time-out eller egentliga bestraffningar, låter så illa när det handlar om en så liten kille utan konsekvenser. Den som kastar mat sitter inte vid bordet, den som bråkar vid läggdags blir utan saga, kläder har man när man går till dagsi - kan kvitta vilka o s v... Bestäm er för era heliga nej och skit i resten så får ni ett fortsatt hyfsat år, annars blir det sannolikt ett häftigt långdraget stångande.

16:24  

Skicka en kommentar

<< Home