Ont i hjärtat

Jag lämnade Frank på sommardagis för första gången i morse. Hans vanliga har stängt hela juli och då samlar man alla barn som är kvar i stan på ett annat dagis i området.
Vi har pratat om det i helgen och då har han verkat cool. Men i morse när vi skulle gå var han väldigt tyst och höll sig nära mig när jag packade ihop våra saker. Jag babblade på som vanligt och försökte hålla god min, men det kändes som att han genomskådade mig, så jag slutade och kramade honom länge innan vi hoppade på cykeln.

Inga fröknar eller kompisar från hans dagis kommer att vara där den veckan och dessutom var vi först på plan. Jag satt med honom en stund och försökte prata glatt och hurtigt om hur kul det skulle bli och vilka roliga prylar de hade där. Men han satt bara lugnt och stilla och tittade på mig med stora ledsna ögon. Sen skulle vi säga hejdå och han satt kvar, vinkade och sa "heddå mamma" med liten liten röst. Och jag gick mot jobbet, med en stor klump i magen och tårar i ögonen.