Trots - så här gör man (hoppas jag)

Frank blir skitarg när något inte går som han vill - om han inte får en grön gaffel (eller gul eller blå eller vad som är grejen den dagen), om det inte är ägg till frukost, om man inte ställer bilen där han tänkte att den skulle stå, om jag glömmer att säga "ja, kråkan" och säger "ja, Frank" när han ropar på Mamma mu, om vi tar på fel sko först, om vi sätter på fel film, om vi väljer fel tröja...om...ja, ni fattar. Det är mycket som blir fel.

När han blir så där arg så kastar han grejer, slåss, skjuter iväg tallrik, glas eller vad som är närmast över bordet eller golvet och gråter och blir jättefrustrerad. Och så är inget bra. Allt är NEEJ eller INGEN NÅGON (hans ord för ingenting) en lång stund.

Han har det förstås ganska jobbigt med att hantera motgångar och vet inte vilken nivå han ska lägga sig och blir skitarg och ledsen varje gång. Och som förälder blir man ju både ledsen och galen och önskar att det fanns ett universaltricks. Men det gör det ju förstås inte. Men jag hittade den här länken om trots hos Camilla. Och nu ska jag försöka göra så här - bekräfta, vara snäll och förklarande. Även kl 17.23 när alla är trötta och hungriga. Kanske hjälper det honom litegrann. Hjärtat.