16 februari 2010

Odd oddeliodd

Det finns några bloggar jag läser, vars ägare jag springer på ibland. Ett par stycken i synnerhet. Vi känner inte varann egentligen. Eller rättare sagt, jag känner dem inte. Men det känns så eftersom jag har så bra koll på dem. Antagligen vet de inte ens om att jag existerar. Men det är så konstigt. Jag är på väg att heja varenda gång - fråga om ungen frisknat till, om helgens utgång blev rolig, om de hittat såna där gröna leggings de var ute efter eller säga att jag gillade det de skrev häromdagen.

Men det gör jag ju förstås inte. Synd. För jag skulle egentligen vilja.

10 Comments:

Anonymous Anonym said...

Samma känsla som jag skulle ha om jag skulle springa på dig i Ringens köpcentrum eller nått liknande...

/Elina

18:56  
Blogger hanna said...

Jag har varit med om det några gånger - och man blir ju bara glad faktiskt. Så egentligen borde man.

19:38  
Anonymous Nina said...

Ja och ännu värre om man ser dina vänner någonstans! Dubbelt upp liksom, de vänner man ser på dina bilder ibland :)
"Hej Hannas kompis som jag kan namnet på trots att jag inte ens känner Hanna;)"
Det har faktiskt hänt en gång!

20:18  
Anonymous Anonym said...

Jag gört om jag har turen att se dig nån gång. Ska ha en bebis om två månader och bor i Kärrtorp så jag hänger rätt mycket på söder :)

/Elina

21:22  
Anonymous Jenny said...

Hehe, jag såg dig på ikea för ett par år sen när Frank var bebis. Vågade inte säga hej:-)

21:58  
Anonymous Skolfröken said...

Å, precis så är det med dig! Fast jag har aldrig vågat gå fram och hälsa. En gång var det dock nära, det var på Konsum vid Kungsholms torg innan ni flyttade därifrån. Då var Frank bara en liten plutt :-)

19:27  
Blogger hanna said...

Känns jättekonstigt att jag skulle vara en sån som folk känner igen. Men fint också. Jag är glad att ni är här och läser hörrni.

Elina - Gör det! :)
Skolfröken - Jag har ju sett dig också. När ni rekade kyrka, minns du? Fast jag sa inte heller hej :)

09:28  
Anonymous Anna-Karin said...

Har aldrig sett dig däremot dina kompisar, det var skumt.

14:25  
Anonymous Anonym said...

Jag såg dig i söndags på brunchen,
men sa inte hej trots att jag sagt att jag skulle göra det...

Först var jag så himla hungrig, sen pratade svärmor som nyss kommit hem från långresa så mycket, sen hann ni gå. :(

Men jag tror att min son kastade stenar med din son ett litet tag :)

/Elina

19:56  
Blogger hanna said...

Elina - Hahahaha! Sjukt roligt! Nån gång kanske!

21:42  

Skicka en kommentar

<< Home