"Mamma, jag lessen"
Frank har en jobbig period nu. Jag klurar på om det är nattskräcken som flyttat in, för han vaknar efter någon/några timmars sömn och gråter och gråter och är förtvivlad. Helt otröstlig. Vi har försökt bryta det med vattendrickande, läsande och filmtittande. Prata om något helt annat. Med blandat resultat - ibland funkar det, ibland funkar det inte alls.
I natt gav jag upp vid 02.30 när vi inte sovit mer än 20 minuter i sträck sedan 23-tiden. Gick upp med junior och bullade upp med kuddar och täcken i soffan och satte på Meckar-Micke. Jag låg i halvdvala och någon timme senare sov även Frank.
Det är så himla jobbigt, dels för att jag tycker så synd om honom, för han är så otroligt ledsen när det väl händer. Plus att man ju blir helt stekt om man inte får sova på nätterna. Så har ni tips - upp med dom nu, klockan närmar sig 22.
I natt gav jag upp vid 02.30 när vi inte sovit mer än 20 minuter i sträck sedan 23-tiden. Gick upp med junior och bullade upp med kuddar och täcken i soffan och satte på Meckar-Micke. Jag låg i halvdvala och någon timme senare sov även Frank.
Det är så himla jobbigt, dels för att jag tycker så synd om honom, för han är så otroligt ledsen när det väl händer. Plus att man ju blir helt stekt om man inte får sova på nätterna. Så har ni tips - upp med dom nu, klockan närmar sig 22.
Av hanna kl 21:48 Permalänk
Prenumerera på min RSS-feed
10 Comments:
Inga tips fast kan säga att E är sedan några kvällar otröstligt ledsen när hon ska lägga sig. Hon gråter tills hon nästan tappar andan och säger "jag vill inte sova" och klamrar sig fast vid oss. I helgen ska vi byta säng, fr spjälsäng till växasäng. Får se om det gör det hela lite bättre - eller bara värre.
Om du får några tips så lägg gärna ut dem i bloggen. Jag har samma problem här hemma nämligen.
Antar att ni testat det mesta redan. Förhoppningsvis en övergående period, helst en kort sådan. Sömn är apviktigt för att funka, både för er och honom ju. Kanske en liten mysig nattlampa kan vara något. Annars tror jag att han snart förstår att han är trygg. Fortsätter ni bemöta honom bra och mysigt när han vaknar kommer nog uppvaken bli färre.
Kram
Är det inte så att detta är en fas? Har för mig att någon klok har sagt det någon gång. Att man ska trösta sig med att det är finfint för utvecklingen och bara fortsätta vara sköna föräldrar. Och det är ju ni så keep on doing it :)
Veera hade svåra nattskräcksattacker när hon var runt två.
Hon skrek och slogs óch var som excorsisten du vet. Helt borta.
Är det så med Frank att du inte kan närma dig honom och ta i honom?
Så var Veera. och vi lät henne ligga och skrika och fäktas, la henne tryggt mitt på golvet och väntade ut, fanns inte så mycket mer att göra.
En del tipsar ju om att man ska klocka attackerna och sen försöka väcka barnet strax innan.
Annars går det över- som det mesta.
kramis på er!!!
men oj, Bobo är inne i samma fas just nu. Så himla svårt och jobbigt, man måste ju själv lägga sig i tid för att klara att gå upp flera gånger per natt.
Jag hoppas att flytten till nya stället gör det bättre, men risken är väl att det blir värre för det kommer vara ny säng och nytt (eget) rum.
Skönt att höra att vi inte är ensamma och ganska normala. Det blir lite lättare då :)
Vi har "gett upp" o låter Willemannen sova i våran säng, då har natt-vakandet minskat drastiskt.. vissa nätter är han som en igel på mig men sova får vi alla tre.. Samlivet får dock stå tillbaka men hellre en natts "hel" sömn.. romantiken får vi ta hand om på annat sätt =) (det går ju över *ler*)
För oss hjälpte bara att ha Amira i sängen mellan oss. Trodde Aldrig att hon skulle få syskon, men det fick hon:)hehe!
Knulleriet sköter de flesta småbarnsfamiljer på helt andra ställen än i dubbelsängen ;)
Kanske kan det faktum att Frank bytt dagis spela in? Vete sjutton med småglin - de följer egna lagar, han kommer i vart fall inte att minnas ett iota av sitt natthärjande...
Skicka en kommentar
<< Home