Mot parkleken

Nu ska vi utnyttja våra två sista heldagar tillsammans. Solen gassar därute och jag har packat ner pryttlar för hela dagen. Hoppas det blir lika najs som när vi invigde Tegnerlunden i lördags.


Jag är i princip aldrig ensam hemma. Men ikväll är Lars och kollar på fotbollen hos en kompis och Frank somnade som en stock vid 19.30, så jag har verkligen egentid.
Jag köper i princip aldrig skivor längre. Jag kan komma ihåg ett par tillfällen jag gjort det under de senaste åren: när Håkan Hellström släppte senaste alstret. Och nu när Mauros nya finns att klicka hem. För även om man blivit lite slö och gniden på äldre dagar så är det faktiskt det minsta man kan göra. Att stödja sina favoriter, dom som nästan känns som om dom räddar livet på en ibland, är sjukt viktigt.
Såg Nina Frisk igår. Gick därifrån med en varm och vemodig känsla i magen. Lite dubbelt. Det var en jättefin film, lik Masjävlar på många sätt. Inte riktigt lika bra men man kan ju lugnt säga att Maria Blom är helt överjävla bra på att framhäva karaktärernas personligheter. Man älskar och hatar hela bunten. Framförallt Ninas mamma Jill som spelas av Gunilla Nyroos. Hon är fruktansvärd. Jag mår dåligt när jag ser henne. Och ännu mer när jag hör henne. Men ändå en sån fin liten mamma längst där inne.
Klockan tickar mot hemgång och jag insåg nyss att det här är min sista kortvecka. Två dagar föräldraledighet kvar. Sen börjar heltiden igen och jag är verkligen en working mom. Herrejösses vad fort tiden går.
Har ju inte käkat kolhydrater alls de senaste veckorna. Men i lördags provade jag den nya GI-menyn från Max. Mmmmmm vad gott för en gammal hamburgernarkoman och så otroligt lyxigt att käka bröd! Eftersom det är ett bröd med lågt GI och innehåller massor av frön så kändes det helt okej. Däremot måste jag säga att den lilla bönsalladen som serveras till är rätt torftig.
Listan över dagens nedslag är nedskriven, kartan är inspanad, barnvakt är fixad. Veckans lägenhetsrace kan börja. 
GB lanserade årets nyheter i förra veckan. Gamla favoriten Top Hat kommer tillbaka, man lanserar en strut med lakrits och en jordgubbs-sandwich. Sen så dyker en skön rosa stjärnglass upp. Den har en pinne fylld av glitter och skulle lätt kunna bli årets favorit. Om det inte vore för att korkade GB har döpt den till "Girlie".
Min chef förbarmade sig till slut över mig och i går fick jag en ny mobil. En K750i. Tur, för den gamla hade inte långt kvar, det var tydligt. Nu har jag fått hjälp av Henke och backupat alla kontakter och prylar och skickat över i nya telefonen. Den är alldeles blank och orepig och jag funderar nästan (bara nästan) på att skaffa mig ett litet fodral att ha den i bara för att den är så fin nu.
Det är någon från Arlington som regelbundet besöker min blogg. Jag kollar in mina nuffror hos Google Analytics lite då och då och hajar till varje gång jag ser det. Arlington gör att det ringer en klocka långt bak i skallen, men jag kan inte för mitt liv komma på varför.
Så var nästa weekendtripp bokad. Börjar känna mig som värsta globetrottern. Hehe.